Polpop

...som nu lanserar sig på Youtube. Det är märkligt att han göra samma typ revyinslag som för 30 år sen. Kul Kim!

Fick den här bilden på ett mejl som jag aldrig öppnade när det kom. Igår rensade jag e postlådan och öppnade bilagan och fick se det här.
Men det fick mig att tänka på att det var inte mer än ett halvår sen som kvinnan som poserar med geväret var högst aktuell för att bli vice president i USA. Minns jag inte helt fel så hade till och med McCain en knapp ledning ett tag.
Kom att tänka på västsvenska poliser som poserade nakna med sina vapen. Tror inte att Sarah Palin får bli polis i Västra Götaland i alla fall.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
Bruce Springsteen Pt. 1
comedycentral.com
Daily Show Full Episodes Important Things w/ Demetri Martin Political Humo

Så har Bruce gjort ännu en intervju. Det är märkligt att han lyckas komma in på politik och moraliskt/andliga frågor på det allvarliga sätt han gör. Också roligt att höra en talkshow värld som faktiskt tycks bli smått allvarlig när han vill personligt tacka för vad Springsteens musik har betytt. Det är mycket av det som i alla fall jag skulle skriva under på och det är slående hur överraskad och nästan generad Bruce tycks bli. Sen lyckas han att göra Working on a Dream riktigt bra med bara gitarr och munspel, men det är ett bevis på att en bra låt är en bra låt vare sig det är med fullt band och gospelkör inför 100 000 pers i pausen i fotbollsfinalen eller ensam med gitarr i en tv studio. Coolt.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
Bruce Springsteen - Working on a Dream
comedycentral.com
Daily Show Full Episodes Important Things w/ Demetri Martin Political Humor

Det här är ett bidrag till Melodifestivalen 1974. Då vann en grupp som hade satt ihop sina förnamns inititaler till ett catchy namn som vara identiskt med ett företag som gjorde fiskbullar.
Av en tillfällighet så fanns jag med i en av jury grupperna (Umeå) och som individ fick man lägga 3 2 och 1 poäng. Den här låten fick 3 poäng av mig och mina poäng syntes i rutan. Tre poäng till låt nummer 9. Det var mina 2 sekunder av anonym "fame". Jag har alltid berättat historien som om att den bara fick 3 poäng av hela riket och att det var mina. Men så var det inte. Den kom inte ens sist. Östen Warnebring kom sist med "En mysig vals" !
Ser nu att det är Björn Isfäls som gjort musiken. Han som har gjort den oförglömliga musiken till Åke och hans värld. En höjdarfilm!
Men nu är jag så trött på alla ytligheter som fyller TV rutan som man ändå tittar på. Let´s Dance, Schlager, Körslaget,  Stjärnor på is, Idol och nu börjar Robinson. Och när man hör det här kommer man på att det var inte bättre förr. Hur många timmar av sitt liv har man slösat bort framför pseudohändelser på TV? Vågar inte tänka på det.

Det här är inte bara bra, det är helt makalöst mäktigt. Jag var där med 60 000 till och viss var det magiskt. Det är till och med bättre än Stockholm 1981 på Hovet. Det är en man som är nästan 30 år äldre som gör samma sång men med en annan livserfarenhet bakom orden. Det är något mer den här gången. Det är inte bara den unge mannen som ger sig iväg utan mer en fråga om att visa engagemang i någon annan som är så starkt att det upphäver begränsningarna. Men vilken närvaro på en Stadium spelning! Hur vågar man? Hur kan man klara av det? Är det så att Clarence fäller en tår eller är det svettdroppar i ansiktet? Är Little Steven så berörd att han kastar sig handlöst in i stämsången eller går han bara in på rutin? Jag tror inte att det är fysiska ansträngningar eller rutin i det här. Det är bara magiskt. Rysningarna håller i sig även då jag ser videon.

De här grå tågen går lite sådär allt som oftast. Nu skulle vi snart passerat där tåget befinner sig på bilden. Töreboda. Men inte idag. Försenat. Och sen har iTunes blandat ihop en massa Tore Skogman låtar. Kan lidandet blir större. "Sexton och fem på hundra meter. Jag blir nog aldrig någon stjärna jag. Vid botten är jag förtöjd"  Så skaldade den salige Tore. Vilka sanningar man kan få på lidandets tåg

Och om ni har gjort det så ta en koll på den här underbara videon inspelade i Bollnäs. Klart underskattade profiler i svenskt musikliv

 

Så har man då gjort en ny erfarenhet. Varit på kryssning till Åland för att delta i en 50 års fest ombord. Flera gånger fick man nästan nypa sig i armen för att fundera på om man kanske hade blivit påkörd av en bil och hamnat i koma för att plöstligt vara tillbaka till 1973. Bruna teak imitationer på väggarna, smörgårdsbord som på 70 talet, en polsk tremanna orkester som sjunger "Råck eround thse Clåck" men där kunde man ana att det inte var 70 tal det då de körde syntar med förinspelade trummor.
Till och med de resande på kryssningen var som ett exempel på 70 tal. De blev fullare och fullare och dansade och spelade på spelautomaterna och rökte.


Ja, det fanns vissa delar av båten som luktade inpyrd rök precis som på sjuttiotalet speciellt då det blandades med dieselångorna från båtmotorn.
Det var inget glammigt åtti- eller nittital. Inget som luktade Spa eller hälsokost. Smörgårbordet hade sill och strömming samt kokt potatis och lite rostbiff och skinka. Lite sallad med några tomater i kunde man hitta p princip orörda. Brunchen serverades med mycket stekt fläsk och prinskorv och något som liknade äggröra. Inga fancy youghurts här inte. Nej, vanlig filmjölk serverades i sina förpackningar. Musli? Skojar du!
K märkning? Tja kanske men det räcker med en resa för mig men ´jag skulle vilja se dokumentären och få människorna att berätta historien om sina liv.


Men det var vackert väder på hemresan och nästan kav lugnt men kallt och det tog lång tid att åka genom skärgården till Skeppsbron. Och konstigt nog lyckades folk att vara på lyset när de klev av båten ett dygn senare. Det var helt klart Ålandkryssningsproffs som var med på båten. Och jag var inte ett av dom i alla fall