And Buddy when I die throw my body in the back and drive me to the junkyard...




Den här installationen är en bra illustration på 50 års krisandet! Lyssna också på Caddilac Ranch. En glad sång om förgängligheten!

Ett års bloggande - men stänger inte ner än...



Så! Nu har jag med ojämna mellanrum hållit mitt löfte att blogga under ett år. Exakt för ett år sedan som jag öppnade det första blogginlägget. Ett sätt att hålla 50 års ångesten på lagom avstånd.
Om man räknar antalet besökare på bloggen så ligger jag absolut längst ner!  Mellan tre och fem besök. Det gör den till en riktigt misslyckad blogg. Men för min egen del har det fungerat som ett sätt att skriva något annat än det vanliga.

Tårtan idag får också gälla den i familjen som liksom förra året vid den här tiden fyllde år. Grattis! Vår egen IT expert blir fjortis och än mer profilerad Tonårshäxa (men konkurrensen är stenhård!) Hoppas att konfirmationsläsningen kan mildra konsekvenserna, men jag är skeptisk!

Nu väntar en vecka sen har man kommit till sin egen tårta och nu börjar man komma upp i klassen av födelsedag att tårtljusen kostar mer än själva tårtan! Eller som en något äldre kamrat uttryckte det; Välkommen till Döhalvan! Känns muntert!

Ingeting försvinner - allt finns kvar. Det är bara lite svårt att hitta ibland



Har bökat med datorer och bytt och trott att allt var borta men plötsligt dyker det upp som man trodde man kastat. Som den här bilden som fanns på en dator som var i bruk för 5 år sen. Trots flera olika byten och flera olika försök att kasta bilden så dyker den upp igen.
Men å andra sidan. Den är ju lite cool att titta på. En riktig Hobbex gitarr med klämma att dra fast strängarna i huvudet (alltså på gitarren!) Jag antar att den aldrig gick att få riktigt stämd. En av tusentals tonåringar världen runt som blivit överförtjusta av att sitta med en elektrisk gitarr och drömma om en Fender Tele- eller Stratocaster på höften.
Den här tonåringen hade en alldeles speciell talang och lärde sig " how to make it talk" Långt ifrån vad de allra flesta klarar av.

Femtiångest





Nu börjar 50 ångesten komma närmare. Jag vet inte vad som är mest graverande; Att vara årsbarn med Ingos knock out eller Sven Stolpes framläggande av sin avhandling om Stoicism och Mysticism hos Drottning Kristina eller den första Saab 95? Ingo har ju kastat in handduken förgott men var ju sen länge tekniskt uträknad, Sven Stolpe var en rabiat höger kritiker som faktiskt är morfar till en rabiat bloggare, Alex Schulman och en gång i tiden körde jag en Saab 95 som hade urspung i Vättlösa. Jag kommer ihåg att svärfar som införskaffade den sa att han inte skulle blivit förvånad om han hade hittat en ko när i bilen när han städade den. Den lär ha sett ut mer som en lagård inuti.

Men allt det där känns ju som en väldigt lång tid sen det hände och ändå var det under den tidsperioden man började andas. Känns lite märkligt. Me

Fyra medelålders män samlas för att spela ihop!




Lägg ihop de här medelåders männen så får du en oslagbar kombo som kommer att spela så att Stadshotellet kommer att skaka i grunden. Jag ser fram emot att jamma i September med dessa begåvningar. Begåvning, ja, det gäller ju alla utom gitarristen, men undertecknad som är gitarristen vet i alla fall hur man får till en bra feedback gitarr!

Men tittar man en gång till så kan man undra om det här menangeriet av gubbar är några som som man sett i filmen Gökboet. Skillnaden mellan geni och galning är hårfin....

Osannolikt!



Det här är rätt förvånande att se hur Springsteen ägnar sig åt att ta ut ackorden till låten och funderar på hur "the bridge" är men "Leave it to you guys!" Sanningen kommer också fram att det finns en datornisse som plockar upp texterna så att han har dom på skärmen. Och jag som trodde att han kunde alla texter utantill...en illusion fattigare!

RSS 2.0