Polpop

Det här är inte bara bra, det är helt makalöst mäktigt. Jag var där med 60 000 till och viss var det magiskt. Det är till och med bättre än Stockholm 1981 på Hovet. Det är en man som är nästan 30 år äldre som gör samma sång men med en annan livserfarenhet bakom orden. Det är något mer den här gången. Det är inte bara den unge mannen som ger sig iväg utan mer en fråga om att visa engagemang i någon annan som är så starkt att det upphäver begränsningarna. Men vilken närvaro på en Stadium spelning! Hur vågar man? Hur kan man klara av det? Är det så att Clarence fäller en tår eller är det svettdroppar i ansiktet? Är Little Steven så berörd att han kastar sig handlöst in i stämsången eller går han bara in på rutin? Jag tror inte att det är fysiska ansträngningar eller rutin i det här. Det är bara magiskt. Rysningarna håller i sig även då jag ser videon.