Bloggen som inte har någon riktning! Fria tankar kring allt och inget.Namnet kommer från ett sen länge insomnat popband från Uppsala som blandade allt beroende på sättning och säsong. Traditionen upprätthålls i bloggen.
Ny adress!
Eftersom layouten på den här bloggen har havererat och jag inte kan få till det själv så flyttar jag till nu adress.
Så framtida inlägg finns på
http://polpoppolpop.blogspot.com/
Välkommen
Så lämnar en röst världen. För det är mer röst än instrument när det handlar om Clarence. Det här saxspelet från Ullevi 2008 är magiskt. Och jag undrar om inte Clarence gråter? Starkt och en fantastiskt upplevelse att vara där den kvällen. 1981 hörde jag den första gången live, 2008 andra gången. Nu aldrig mer.
Vårutflykt i folkrörelsesverige på en sommargård utanför Umeå. Bäcksjögården tror jag den hette. Barnen leker i den varma vårsolen och kaffet serveras snart. Vårutflykterna är mer avancerade idag men jag undrar om det är kul fortfarande ?
Sommar och fiske hör ihop. Barndomens somrar var nästan enbart fiske. Ingen TV ens. Bara långa dagar vid och på sjön i västerbotten. Sydliga vindar var bra fiske, nordliga var dåliga dagar. Väst kunde vara ok men östliga vindar oberäknelig möjlighet till fångst. Konstigt vad man lärde sig. Idag vet jag nog mer om twitterflöden än vattenflöden, mer om Internet än fångstnät. Man anpassar sin kunskap efter behoven.
En gång i tiden betydde problem med nätet något mer handfast. Så här kuinde man roa sig en gång i tiden på ett kalas vid bottenviken. Alla var med och redde ut ett trassligt nät.
Frågan man ställer sig så här 50 år senare är hur man har lyckats klara sig så länge. Hängande ut över kanten på en rank barnvagn. Inga selar ingen hjälm och en storebror som skulle kunna bara lyfta lite i vagnen och den lille hade fått smaka på gruset. Eller lille? Han är ju inte undernärd precis. Tänk på allt annat den här trinde gossen har klarat sig igenom. Åka bil utan bälte genom hela landet. (Även om bilen kom sent in i familje) Cyklat utan hjälm, balanserat på snöklädda broräcken över Ume älven, gått vilse som treåring i Umeå, cyklat mot trafiken på Storgatan oc dessutom gått i Högstadiet! Det sista var nog de värsta. Men den lille trinde hänger fortfarande med, så också storebror i skorna av smärting och storasystern som jag tror är den som vakar över alltihop. Det är tur att storsystrar finns!
Det sägs att förutsättningen för arbetarrörelsen och det politiska uppvaknadet i Sverige i början av förra århundradet var nykterhetsrörelsen. Vi var en nation av människor som höll på att supa sönder oss.
På sjuttitalet fanns en liten revival för den radikala nykterhetsrörelsen vilket bilden visar på. Kanske behöver vi en ny politiskt grundad nykterhetsrörelse.
Citatet är hämtat ifrån Frank Zappas album Joes Garage. Som vanligt superironiskt! Efter en högintensiv vecka så är det snart den blå bussen från Västtrafik som ska ta mig med till det hus som kallas hem. Och mitt hjärta kommer aldrig att vara på bussen. Förhoppningsvis ska jag ha hjärtat på rätta stället..
...och det här är JFK. Det märkliga är att det har varit lättare att både komma in och att ta sig ut ur landet. En kvart från att planet landat så var jag igenom security och hämtat väskan! Bra tillfälle att land på tydligen. Fredagkväll..
Har tillbringat många timmar på Heathrow för att flyga vidare västerut. Såna här vänteperioder är på ett sätt bra. Det finns mycket att läsa och tänka och skriva som det ges utrymme för. Problemet är att det finns internet överallt nuförtiden så så måste man ju kolla allt som sker där hela tiden. Jag undrar hur det var när man åkte båt? Det gungade kanske mer i alla fall..
så hittade jag den här bilden i arkivet. Vaclav Nedomansky som var stor stjärna i slutet av 60 och hela sjuttitalet. Tjeckolsovakiens profil med hjälmen lååångt ner i pannan. Här 1975 har han hoppat av från Tjeckosloavkien och börjat sin Nordamerikanska karriär med Toronto Toros som var på turné i Sverige och mötte Björklöven. Ulf Lundström heter Björklöven spelaren som närmar sig världsstjärnan...På den tiden hade långt ifrån alla kanadicker hjälm. Se bara på Frank Big M Mahovlic. Äkta nordamerikansk hockey hjälte...
På sjuttiatalet gjord Siewert Öholm ett program med andliga sånger. Det hela spealdes in i Umeå och där var jag pryo elev en vecka. Jag minns att teknikerna kallade det hela för Önskesängen.
Men kolla trummisen. En äkta jazztrummis (Sten Öberg tror jag) och ett härligt Gretsch trumset!