Polpop

Hittade den här bilden i en skiva som heter No Nukes som är från 1979.  I samband med att kärnkraftverket i Harrisburg havererade så hölls en anti atomkraft gala på Madison Square Garden. I konvolutet finns en rik liten boklet med mycket text om risker med kärnkraft och hur mycket energi amerikanerna konsumerar. Tyvärr så gäller samma sak idag som finns i den här lilla stripen. Kol, olja och kärnkraft är stora spelare med starka intressen av att inte vilja förändra sig och att påstå att förnyelsebara energikällor inte funkar.
Nu vet vi ännu mer hur kolet som finns i fossila bränslen förändrar klimatet. (De senaste 6 månaderna har varit globalt sett de varmaste någonsin) och kärnkraft är inte förnyelsebart och förenat med många risker och dyrt. Men det är som alla har glömt det idag....Dessutom vill fossilerna och kärnkraftskramarna att vi ska bli starkt beroende av deras produkter så de kan höja priserna och leva gott på förödelesen.
Får väl säga som den nyligen bortkopplade BP direktören; - Jag vill ha mitt liv tillbaka. Fast snarare skulle man med många i världen tillsammans säga: - Jag vill ha ett liv nu.

Den här flocken stirrande kor utsätter jag mig för i princip varje dag under sommaren. Se på deras mordiska blickar. En tunn tråd är säkerheten som gör att vi, jag och hunden, kan passerta med bara lätt hjärtklappning. Kanske är det här en form av KBT på mitt eget lilla vis. (Kognitiv beteende terapi) KBT är ju såååå inne idag och då får man väl prova lite om det funkar.
Jodå, att utsätta sig för det obehagliga funkar men inte så att min koskräck är helt borta.
I en mer analytisk terapeutisk tradition så skulle det nog bättre förklaras med att gå till baka till barndomen för att se vad det grundar sig i. Och det vet jag. Blev stångad när jag var rätt liten av en grym och elak ko. HAN (för det trodde jag då) hette Romus och tryckte ner mig i ett  västerbottniskt dike när jag skulle valla hem korna till mjölkning. Pang sa det och sen rullades jag ner i ett dike och tittar upp i ett stort kohuvud som frustar tungt med sina jättelika näsborrar!
Men nu går det bra att passera, till och med med hund! Hemslöjdad KBT är helt ok

.


Semester och sol hör ihop sägs det. I alla fall vill vi att det ska höra ihop. Igår var en sån dag. Ledigt och promenad längs strandmalarna. Havet lyste, vågorna precis så att de skummade, lagom många mänskoätande kor och rätt antal snälla får gjorde promenaden vilsam och lite kittlande.
Men inga sälar däremot många skrakar som torkade vingarna i vinden.
Efter ha gått i tystnaden och bara några ensliga vandrare så kom vi till till Torekov. De vackra och rika människorna (och även de som så gärna vill vara vackra och rika) glassade runt hamnen. Bratsen är enligt aftonbladet igår borta. Nu är det wannabe bratsen som beställer in drinkbord för 100 000 kronor o Båstad och jag vet inte vilka det är som vänder upp och ner på Toras Café i Torekov. Men jag föredrar havet och landet. Just brytningspunkten som inte handlar om att skilja ut den som har status från den som inte har status, som det är i tätorterna här. Nä, brytningspunkten mellan havet och landet talar mer om sammanhang och samband och behovet av alla delar för att skapa den stora kosmiska enheten.
Kan också på ett kortare sätt uttryckas som; Wow, liksom!

Det är varmt på Bjäre idag. Det började med en riktigt varm och vindstilla morron med bad i det spegelblanka havet. Simmade längs stranden och hamnade i samma läge som en gravands familj som hade parkerat alla ungarna på en liten sten. Min något oväntade närvaro fick familjen att dra till havs. Sen kom svanarna emot mig vilket kändes lätt hotfullt men allt gick bra.
Efter diverse mindre hantverk, nåt bad till, hundpromenad mat och disk är kvällen här. Åskvarning på väderrapporten. Älskar väderrapporten på somrarna. Försöker se ställena framför mig.

-Väderöarna västlig vind, 8 meter per sekund. God sikt. Väderöarna har jag varit på en gång och ser de vindpinade öarna framför mig. Hallands Väderö är mer bekant och jag vet vad väst-syd-väst växlande vind är. Vissa ställen ar jag inte koll på alls. Drogden? Var ligger det. Sandhammaren, tveksamt. Men Fårösund har jag sett. Några norrut kommer blir också tydliga på näthinnan. Holmön, Pite Rönnskär och Kalix.
Men nu får vi se om det blir ett härligt nattligt skådespel med blixtar som lyser upp natthimlen. Kanske men det känns som om det inte kommer hit....

Var på Gotland och anlände samtidigt som arbetsmarknadsministerna som fick frågorna som fick honom att avgå. Den som kollar noggrant kan se bloggaren passera 57 sekunder in i inslaget. Om man bara hade varit lite mer nyfiken och lite tidigare så hade man kanske hört vad det var som reportern konfronterade honom med...eller det var nog lika bra att slippa

Almedalen är det politiska Kiviks marknad, som Kiviks marknad var på Piratens tid. Alltså Fritiof Nilsson Piraten måste man kanske tillägga idag. Piratpartiet fanns i och för sig också på plats och bidrog till det idémässiga tingel tangel som också är en del av Almedalen.
Ryggen med Humanisten är deras flitigt synliga ledarprofil Christer Sturmark. Han tittar på ett annat lite apart inslag, Nationaldemokraterna som håller torgmöte.
Om man inte hade någon förförståelse så skulle man kunna tänka sig att det här var två hedervärda initiativ. Humanism och att vara human är ju något gott och eftersträvansvärt. Att vara human innebär att vara öppen och förstående, tillåtande och ge plats för andra. Men Humanisterna har på ett ganska aggresivt sätt gått in för att angripa allt som luktar religion på ett likadant sätt som fundamentalister kritiserar alla som inte säger ja till deras syn påvärlden. För lite kärlek helt enkelt för att jag ska tycka att det kännas riktigt mysigt. A non prophet organisation står det på ryggen. Ett litet ordskämt som skulle kunna vara fyndigt har de på sin T shirt. Ingen profet organisation istället för ingen profit organisation. Men de som skulle kunna ta mest illa upp över en sån slogan är väl muslimer som Humanister ofta pläderat för då de angripit kristna inslag i offentligheten som t ex skolavslutningar i kyrkan. 
Nationaldemokrater låter ju också inte så dumt. Att ha hemkänsla i en nation är gott och demokrati är den hittills bästa formen för att gemensamt fatta beslut om hur vårt s liv tillsammans ska fungera. Men det nationella i detta sammanhang handlar mest om att distansera sig emot det främmande och att exkludera andra. Och respekt för demokrati verkar ju inte heller vara det som ligger i denna grupps kärnvärden. För lite kärlek helt enkelt.
Men alla var de där i Almedalen och försökte på olika sätt göra sig synliga. Om man gillar det öppna och kärleksfulla samhället så tillåts alla att tala men inte utan att motsägas. Men det är knepigt hur man ska förhålla sig till rörelser som vill utestänga andra. Hur mycket plats kan de få? Ska man tillåta dem att utestänga andra bara för att man är så öppen och tillåtande? Det krävs en stark demokrati för att ge plats åt de grupper som vill begränsa demokratin och friheten.

Passerade Donners plats i Visby idag: Gudrun som grillar deg var på plats. !100 000 pix!Ett ovanligt osmakligt och "rika -världen-självupptaget" sätt att få publicitet. Hon har ju rätt i sak men metoden helt förfärlig. Men foktalare är hon i alla fall.Svadan sprutar ur munnen på henne och som lockbete delade hom ut vykort som man skulle skicka till nån man tyckte skulle rösta på FI och hon skulle själv skriva under. Visst blev kön lång av vykortsentusiaster. Sen rider dom på Lets Dance vågen och agerar under rubriken Let´s vote! Lite fyndigt och kul men inte så mycket mer.

Historia har alltid intresserat mig. Inte bara den som man varit med om själv och berättar med sitt liv. Världens historia, den geologiska historien, lokal historia. Varför? Kanske för att man förstår sig själv och sin samtid bättre genom att ha historien. De betyder inte att man kan säga något om framtiden men varje nu är format av det förgågna och vet man inte något om det förgågna så är samtiden ännu mer förvirrande. (Ja! Jag är en hobbyfilosof)
Den här bilden tog jag någon gång kring det att min farfar dog. Ja, inte själva bilden. Det är ett foto på ett gammalt foto. Någon stans i början av 1900 talet och troligen i Ersmark utanför Skellefteå. Den lille mannen trea från vänster i bakre raden är min farfar, Karl Viktor och jag undrar om det inte är min farmor som står snett framför honom.  Den skäggige i plommonstop är farfarsfar. De runt omkring är barnen med äkta makar. Väldigt många systrar hade farfar fast jag vet inte hur många.
Lite konstigt känns det i alla fall. Det har hänt väldigt mycket på 100 år. Arbetarrörelse, folkbidlning, väckelserörelser, kvinnlig rösträtt, två världskrig, pensionreformer, 40 timmars arbetsvecka, barnomsorg, studiereform. Lägg sen till miljonprogram, övergödning, klimatkris, integration, EU medlemskap, mord på statsminister, globalisering, internet.... Tänk om farfar hade vetat om det? Han hade nog varit intresserad i alla fall.

...fanns det ett litet band i Uppsala. Hittade kortet och scannade in det för att kunna skicka vidare. Det här är faktiskt Polpops sista spelning. Musikfest i någon folkets park utanför Uppsala. Det stora dragplåstret var Siouxsie and the Banshees men de kom aldrig dit. Bara några ruggiga roddar som skrämde alla lokala musiker. Istället fick man nöja sig med Reperbahn och Kai Martin och Stick. Reperbahn förstod jag mig aldrig på vilket också gäller för en av medlemmarnas solokarriär, Olle Ljungström. Men Kai Martin svängde storartat och gjorde alla glada med världens längsta saxofonist i snickarbyxor!

På den här bilden syns Robert "Bertan" Halldin bakom trummorna och Anders "Sax Larsson" Larsson med sax och sång, bloggaren själv med favoritGretschen och man kan ana en rufsig kalufs där bakom på Olle Sundin, en av de mest musikaliska människor jag känner.

Två bilder från Visby som visar på turistidyllen. Vackert och pittoreskt. Mycket lantligt och småstadigt, om det finns ett sånt ord. Dock ingen Pippi än.

...för att travestera en reklamlåt för en dryck levererad i blåa burkar. För några dar sedan vad himlen grå som havet och hunden och stenarna. Det var vid Dagshög på Bjäre. Nu befinner jag mig vid ett annat hav men mer österut. Gotland är som den sommarö som den ska vara. Skinande sol och glittrande hav men havet luktar inte och låter inte likadant i Östersjön som vid Kattegat. Nu är det i och för sig vackert här också. Men för en i min generation så kan man inte annat än vänta sig att Pippi ska dyka upp i gränderna och gärna med häst och hennes pappa, Kungen äver Kurrekurredutterna. Har inte sett till dom. Mest lite journalister som laddar för Almedalsveckan. Jag tror Reinfeldt kommer i morrn. Då lämnar jag ön. Undrar om han kommer i regeringsplanet?