Polpop

Det är svårt att tro att det ska vara jul imorgon när man ser den här bilden, men det är faktum. Ingen is så långt ögat kan se på Vänerns vatten. Ingen snö på Kinnekulle. Solen lyser vackert över västergötland. Men det skulle vara kul att få lite snö över landskapet. Tage Danielsson sa en gång; - Sverige är vackert på vintern. Hur vet man det då är ju landet täckt av snö.
Det var förr i tiden det.

Så här glad kan man bli när det lackar mot jul. Håller på att baka saffrans skorpor och det kommer att bli en lång kväll då det ska torkas och skorpas under många timmar.
Vad ska man säga? Jul jul strålande jul...eller?

Äntligen passerar vi den mörkaste dagen och vi ser fram emot ljusets återkomst. I morse såg det ut så här över Skara, Ser fram emot att det ska bli lite varmare och vårligare....men först jul...skinka, pepparkakor, dopp i grytan och allt annat som tillhör den här tiden. Det känns inte som jul är lika innehållsrikt längre...

När hunden och jag är ute och går så händer det att vi går längs en å där det finns tydliga färska spår efter bäver!  Det här är ett typiskt spår efter bävertänder. Det är inte så att de undviker stora träd. Det här är en liten stackare som de börjat tugga på. Men de är skygga små gynnare så jag skulle vilja se dom på riktigt och hur de beter sig när de ger sig på träden. Och den mest miljövänliga julklapp man kan önska sig är väl en uppevelse. Så det önskar jag mig för att vara politiskt korrekt; -Att få se en bäver! Men troligtvis får jag nöja mig med att få titta på de här två från Narnia filmen

Jag påstod tidigare att det var mest familjemedlemmar som läste den här bloggen och det stämmer nog. För har man inte över 10 träffar per dag så är de flesta någon som har genetisk koppling till författaren.

Men man kan ju också tänka sig att familj kan vara mer afrikanskt begrepp. Dvs att vi som på något sätt känner någon slags släktskap varandra är en familj.
Om man tänker så måste jag i efterskott komma med ett grattis till den i den utökade familjen som tagit flygcertifikat. Under stort hemlighetsmakeri har han tagit lektioner för att föra ett plan igenom luftrummet. Jag hyser som så många andra en beundran över den som kan får ett plan att lyfta och ännu mer att lyckas landa mjukt och fint.
Så nu vinkar jag till varje plan som passerar, det kan ju vara min vän piloten

Så efter åtta år så ska jag avsluta mitt kåserande i Sveriges mest lyssnade lokalradio. Det har varit kul, ibland lite pressande men alltid en utmaning. Respons ifrån lyssnare fick jag mest i början det beror väl på att folk vet vad som jag brukar tjata om så. Men så länge mina föräldrar levde så fick de höra om vad jag hade sagt.
Jag komer ihåg när jag var och hälsade på mor på sjukhuset och hon berättade att en sköterska hade sagt när jag hade gått; -Nu har jag sett honom! Jag vet inte om det var en besvikelse att jag inte såg ut som jag lät. Men radio är helt klart min grej. Har ansikte för det i alla fall.
Och nu kan man ju lyssna igen på nätet så kan ni höra det sista..

Eftersom 95% av bloggens läsare är familjemedlemmar så är det bara att annonsera ett grattis till den i familjen som fyller år idag! Det var en kall morgon i Lund på 80 talet med en slaktarliknande barnmorska och sen blev det en liten mörkhårig tärna med glitter i håret till Luciadagen. Dom sa att det var den sötaste bebisen under året! Senare samma dag kom en väldigt energiöverladdad nybliven storebror för att se sin första lillasyster. En svettig tid i vad som kom att bli en riktigt kall vinter i Skåne.

                                                                     

Lyssnar på Kalle Oldbys P4 program Country på tidiga Söndagsmornar när jag går ut med hunden. Han spelar ofta musik som är riktigt bra. I alla fall på Söndags mornar. Fick höra Lucinda Williams i Söndags. Plan to Marry hette låten. Släpigt, ,desillusionerat,övergivet, riktigt bra. Sen kom jag på att jag har hört henne med Elvis Costello och när man googlar så står det klart att hon är stor artist sen länge i landet i väster. Se så lite man vet. Men det är kul att få upptäcka en 55 årig kvinnlig artist som gör levande musik. Det bara bekräftar att bra musik inte har ett dugg att göra med ålder eller stil.

                                                                                     



Fick en ljudfil från Olle, den gamle basisten från Polpoptiden och det gjorde mig glad. Vilket sväng det blev med dragspel i en "glad skitlåt" (kompositörens egna ord) som hette Klacken. Sånt gör en glad. Hoppas verkligen att det blir en skiva med Olles bästa.

Fick också läsa i tidningen att en kär vän inte längre finns i livet och det gör mig mindre glad. Det var inte väntat men inte oväntat, om man kan säga så. Det är så tråkigt att  för vissa människor så kan en del av det som finns i livet göra så ont att det inte längre blir uthärdligt. De där att mista varandra är alltid svårt, och konstigt vore det väl annars.

Det låter sloppy but not sloppy som önskemålet tycks vara. Märkligt hur han kan hålla energin uppe. Gillar nog det här. Enkelt, fartfyllt utan att bli retro. Blir spännande att se vad hela albumet ska innehålla

Olle är han i kepsen med dragspel

Slumpen medför ibland oförväntade möten. Efter att ha accepterat att vara någon slags konfrencier för ett arrangemang i Uppsala domkyrka. (Det fanns ingen annan till hands!) Fick jag till min förvåning råka på Olle som spelade bas i Polpop. Sista spelningen vi gjorde var maj 1982. Nu spelade hand dragspel med Machmoum som är en blanding av Turkisk, Nordafrikansk och Svensk folkmusik.  Dragspelet var väldigt bra, alltihop var kul.
Så det börjar bli dags att göra en slags reunion på Polpop temat. Kanske kan man kalla det Polpop Part Two (PPT)