Polpop

Jag hade mina tvivel. Varför göra pausunderhållningen på Superbowl finalen. Men mina tvivel kom på skam! Fyra låtar på 12 minuter. Kortversioner med ett knivskarpt fokus och en fullständig energishock. Roligt var det när Springsteen gör knä-sliden och får inte stopp utan ränner rakt in i kameran. Tenth, BTR Working o a d och GloryD. satt där de skulle. Working o a d kan bli en riktig stadion hit. Men en man kan väl inte räkna med en svart gospelkör på Europaturnén? Till och med C verkade i form. Spelade hyfsat rätt och orkade nästan stå upp i 12 minuter.
Lite tänd att se E street i sommar blev jag allt ändå.

Har lyssnat på det nya albumet och tycker att det är mer sammanhållet än Magic, rymmer mer funderingar över livet och det som slog mig var att storstadspoeten, han som skildrat NY och vars tidigare sånger rymmer hänvisningar till gator och Avenyer på Manhattan inte alls rör sig där  längre. Motiven i sångerna och på bilderna i texthäftet är nästan alla lantliga eller av småstadskaraktär. Och så låter det mycket Beach Boys och ibland kommer Roy Orbison rösten fram. Men det håller ihop bättre än Magic. The Wrestler är en bra låt och Tomorrow Never knows en fin Dylan liknande country låt. En skiva med några plus helt enkelt