Polpop

Så här ser det ut när Uleåborgs kommuns ansvariga tar emot en konferens från Baerends regionen. En större hall för mingel med lite rökt lax och småplock.
Men man fick inte kalla det Uleåborg utan det skulle vara Oulo.
Nog märks det att man är långt norrut. Redan är det korta dagar fast det är knappt två månader kvar till vintersolståndet. Nej, jag vil nog inte flytta norrut igen..

Den här bloggen börjar bli en hund och youtube blogg. Det kanske är dags att börja med Bilar nu!
Men den här låten är väldigt bra och den är inte helt dum när Patty Griffith gör den också. Synd  att det inte är hela låten.
Funderar på om man kunde göra en svensk text på den här.....

Har varit hundvakt i något dygn. Det är en märklig känsla att ha tre gråa hundar i koppel framför sig. En stor hane, en lagom stor tik och sen en valp på några månader som ska försöka trippa med. Lite trött i armarna kan man bli. Men vad roligt hundar kan ha och sen bara faller dom i sömn. Bara så där.
En bok som kommit in i huset låter på beskrivningen som om det hade handlat om Hasse (hunden till höger på bilden)
Baksides texten på boken är

"In i deras hem kom Marley, en gyllengul labradorvalp som snabbt växte till en bredbröstad fyrtiofemkilos ångvält. I dundrande fart tog han sig fram genom livet, han sprang genom dörrar, hälsade alla gäster med en dreglig puss och tuggade i sig alltifrån pennor till ett använt graviditetstest. Varken lydnadskurser eller lugnande medel hjälpte."

Men man lär sig något av djuren i alla fall...fast just nu vet jag inte riktigt vad...

Igår var det nostalgisk kväll eller snarare heldag med 60 tal som gemensam nämnare på ett hotell mitt ute på Varaslätten. En mer eller mindre märklig upplevelse. Ett återupprepande av tio i topp känslan med mentometer knappar som skulle tryckas på och 10 tio i topp ettor från 60-70 som skulle spelas av två lokala band.
Själv fanns jag med som gitarrist i ett av banden som skulle spela låtarna. Kersti Adams Ray var programledare som var väldigt trevlig och riktigt duktig på att berätta bakgrunder och historier från 60 talets popscen.
Så långt var allt ok. Men man märker att tiden har gått. Medelåldern var, av naturliga skäl, rätt hög och det är bara att inse att de som jag tyckte såg ut som äldre i själva verket var till stor del mina jämnåriga. Men måste man bli så tantig och gubbig till sättet bara för att man är medelålders? Vill aldrig bli sån.
Om rock n roll var farligt på 50  och 60 talet så var det absolut inget farligt som kom fram igår. Även om jag gjorde mitt bästa för att spela "farligt" på gitarren.
Det var ju lite märkligt att prata med Tommy Blom som var med i Sveriges "farligaste" pop band och säga att den första låt jag lärde mig på gitarr var Sleep Little Girl och han svarade; - Jag förväntar mig att få något slags kuturpris för den låten har lärt väldigt många att spela gitarr.
Sist på kvällen spelade Idolerna som var Lennart Grahn från Shanes, Tommy Blom från Tages och Svenne Hedlund från Hep Stars och även Janne Frisk också Hep Stars. Trevliga duktiga gubbar som varit ute och spelat i närmare ett halvsekel men inte var det farligt mycket rock n roll. Denna tunna linan mellan nostalgi och det rent patetiska överträddes mer än en gång men jag vet inte om det var mest i publiken eller på scenen som gränsen passerades. Troligen på båda sidor.
I alla fall stod det klart för mig att  60 tal liksom sjuttiotal (som jag kanske har mer koll på utifrån att jag var tonåring då) har olika sidor. Abba är ju inte sjuttiotal för mig, det är mer Frank Zappa och politisk svensk proggmusik. Så var säkert 60 tal också. Hep Stars var ju jättestora i Sverige men det är ju väldigt  långt ifrån Dylan, långt ifrån motown, inte i närheten av Buffalo Springfield och The Byrds.

Dagen och kvällen kommer att tillbringas i det här gänget! Tio i topp klockan tre på en lördag är rena biljetten tillbaka till barndomen. Minns hur man köpte lördagsgodis av en tant som kallades "Tobistanten". Vet inte direkt varför men jag tror att vi inte kunde läsa skylten på kiosken som var något om tobak. Det fanns någon slags salt lakrits förpackning med fyra stänger och fyra bilder på Beatlarna i som parade ihop tio i topp med Lördagsgodis.
Så det ska bli spännande att få träffa Svenne Hedlund, Tommy Blom och Kersti Adams Ray. Hep Stars var den första LP plattan som fanns i vårt hem. Hep Stars on stage Live från Folkparksturnén. Den var verkligen LIVE. Man hörde mest hur tjejjerna skrek. Tommy Bloms Tages gjorde den första låt jag lärde mig på gitarr; Sleep little girl och Kersti Admas Ray var nog min första kärlek där man satt framför radion och bara lyssnade på allt spännande hon kunde erbjuda. Och så är jag så avundsjuk på att hon fick vara program ledare i Drop In och fick faktiskt träffa alla Beatlarna när dom var som bäst

Sitter och jobbar på en PC som börjar krångla igen. Då skulle man vilja ha en äpple dator. Men finns det något som kan få vuxna män att bli riktigt barnsliga så är det diskussionen om Mac contra PC....är det konstigt att del blir krig!

GLASTONBURY FRAGMENTS


Via Klaras blogg hamnade jag på den här långsamma videon. Musiken är av Arvo Pärt och gjord för piano och fiol men vilken bra grej det blir som country version och med dessa leriga bilder ifrån ett festival område så blir melankolonin superbra. Hösten är bra för långsam melankoli...

I dessa tider av Idol och talangjakt så undrar jag hur kul dom har! När omdömena är "- Du ser jättebra ut, sången är så där men det gör inte så mycket"  så undrar man vad som hade mött dessa fyra unga män som ägnar sig åt någon slags happening. Troligen hade vi aldrig fått visa oss offentligt! Bilden är från ett framträdande på Bokcaféet i Skara 1980 med bandet som hette Polpop. Bara platsen talar om en annat tid!  Finns det ett bokcafé någonstans i världen längre? Där man dricker kaffe läser politiska magasin, har diskussionkvällar, lyrikaftnar och musikframträdanden? Knappast!
Vi som spelade blandade alla möjliga musikgenrer på ett sätt som ingen skulle få göra i vår nischade samtid. Det var Ska, Rock, Fusion , Visor Folkmusik och lite Jazz. Allt i en kaotisk röra men vad kul det var! På bilden syns Lars på gitarr, längst ner till vänster,  som jag inte vet var han är idag. Kanske något inom måleri. Kim på bas i mitten, som bor i USA sen 25 år och jobbar inom konstvärlden och är en arg politisk debattör på USA:s östkust. Martin i bar överkropp som spelade mest trummor men här också tvärflöjt som idag jobbar med teater i Kalmar. Den långhårige i mitten är bloggaren själv och jag undrar var han blev av...Det ruggiga är att det är 28 år sen det här inträffade. Det enda som finns kvar är den där Gretsch gitarren som skymtar i bakgrunden. Den ska få arbeta i helgen igen...

                                       


Hittade den här bilden på Backstreets hemsida. Nu är Bruce ute på vote for change turné och den som introducerade honom i Columbo, Ohio var den förre senatorn och astronauten John Glenn, en av dom som var första som flög i en omloppsbana runt jorden. Då talar vi tidigt 60 tal.
Kolla hur beundrande Bruce tittar på Glenn!

Det är väl bara att citera Growing up!
" I took month-long vacations in the stratosphere and you know it’s really hard to hold your breath.
I swear I lost everything I ever loved or feared,
I was the cosmic kid in full costume dress,
Well, my feet they finally took root in the earth but I got me a nice little place in the stars
And I swear I found the key to the universe in the engine of an old parked car "

eller titta på Youtube klippet

Så är han med i valkampanjen för Obama. Men med den förmåga att hålla tal så undrar jag om inte the Boss egentligen skulle vara den bästa presidentkandidaten i USA. Springsteen har en förmåga att formulera den goda amerikanska drömmen. Den som t ex Olof Palme älskade vilket också gjorde honom till en kritiker av USA när de inte levde upp till de goda idealen. Som t ex under Vietnamkriget. Dream of Life sjunger Springsteen, det är bara att sjunga med...i den bemärkelsen är vi alla i samma globala båt!

                                   

Så hände det att ett hus på Bjäre har hamnat i familjens ägo. Så det blir till att kavla upp ärmarna och jobba för att ställa i ordning en skånelänga som under en lång tid var en affär. Det ska bli spännande som Ernst hade sagt..

Om det nu stämmer som Sara Palin tror att klimatförändringar bara är Gud som kramar oss lite närmare så måste Alaska vara ett ställe som Gud vill älskar lite mer! Och hon borde ju veta som är från Alaska.

Förklaringen kommer efter 90 sek men det är kul redan innan det. Men tyvärr är det som sägs alldeles för nära verkligheten! Ibland är det nog rena citat! Men visst är det kul!!