Polpop

Den här flocken stirrande kor utsätter jag mig för i princip varje dag under sommaren. Se på deras mordiska blickar. En tunn tråd är säkerheten som gör att vi, jag och hunden, kan passerta med bara lätt hjärtklappning. Kanske är det här en form av KBT på mitt eget lilla vis. (Kognitiv beteende terapi) KBT är ju såååå inne idag och då får man väl prova lite om det funkar.
Jodå, att utsätta sig för det obehagliga funkar men inte så att min koskräck är helt borta.
I en mer analytisk terapeutisk tradition så skulle det nog bättre förklaras med att gå till baka till barndomen för att se vad det grundar sig i. Och det vet jag. Blev stångad när jag var rätt liten av en grym och elak ko. HAN (för det trodde jag då) hette Romus och tryckte ner mig i ett  västerbottniskt dike när jag skulle valla hem korna till mjölkning. Pang sa det och sen rullades jag ner i ett dike och tittar upp i ett stort kohuvud som frustar tungt med sina jättelika näsborrar!
Men nu går det bra att passera, till och med med hund! Hemslöjdad KBT är helt ok