Det vemodiga...




Det är alltid lite vemodigt när semestern tar slut och man närmar sig mer och mer de där att plocka in det man plockade ut. Att mornarna blir mörkare och det där småkyliga kommer på kvällen. Äpplen som faller och blir liggande.
Vemodigt..konstigt ord förresten. Modigt med ett Ve framför blir inte alls modigt eller dess motsats. Bara så där lätt och lagom melllankoliskt. Men det finns något tillfredställande i det mellankoliska. Vilket jag inte kan vara ensam om. Varför skulle annars så många lyssna på Neil Young? Losing End till exempel! Tror till och med fåren på strandmalen nedanför Dagshögs skulle gilla det här. Särskilt de svarta fåren....

PS Inte ens detta inlägg var hundfritt! Neil Youngs jycke från omslaget får vara dagens hund!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0