Polpop

Hela helgen tillbringades på golvet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Slipmaskinen surrade och snurrade. Tusentals varv i minute. En ångström per vandring över trägolvet för att tillslut få det något planare och något trärenare. Bara för att falla på knä, luta och sedan falla på knä om och om igen för att torka med såpa, igen och igen och igen.
Och i öronen sjöng Little Steven Undefeated  Chuck Berry To Much Monkey  Business Woody Guthrie I´ve been having some hard traveling. Mahalia Jackson sjöng att God´s Gonna Separate the Wheat from the Tares och Clarence spelade From small things big things one day comes. Fram och tillbaka över de mer än hundra år gamla granplankorna som väl en gång började växa kanske i början på 1800 talet när Sverige och Finland var ett rike, när Skåne varit svenskt i bara 150 år, när Napoleon kröntes till Kejsare i Frankrike när USA hade 7 miljoner innevånare och Sverige hade 2,5 miljoner invånare som till allra största del försörjde sig på något som hade med jordbruk att göra vilket var 100 år innan Mahalia Jackson och Woody Guthrie föddes och 150 år innan Little Steven började öva på sin gitarr och Chucken spelade in Too Much Monkey Business på en gitarr gjord av trä som kanske började växa ungefär samtidigt som granarna som jag slipar slog rot antagligen någonstans i Skåne.
Man får lätt perspektiv på tillvaron om man börjar på golvet. Eller så blir man bara knäpp