Att lyfta pinnar på Hallands Väderö skulle göra mig lycklig.
Sveriges Lantbruksuniversitet funderar på att göra en kurs där man ska para ihop djur och trädgård med rehabilitering. Det kan man läsa och höra om på Radio Skaraborgs hemsida
Om några år kanske det skulle bli verklighet. Men det behövs nu! Kanske inte bara för de som fått en stroke eller som lever i demens. Nej, helt vanliga stressade människor som inte är utbrända och sjukskrivna skulle få en chans att stilla sig i umgänge med ett praktiskt engagemang med djur eller genom att få röja lite i naturreservat. Min dröm är att Svenska Kyrkan kunde ta initiativ till ett sånt projekt på Hallands Väderö. Tänk att få gå där och ägna sig landskapsvård och finna lite ro och återhämtning. Vi har hamnat alldeles för långt ifrån grundförutsättningarna för livet och tappat perspektivet. Det kanske kunde få fler att sakta in och tänka till. Så skulle vi öka indexet av lycka i landet. Det som man jobbar på i det lilla landet Butan sedan 1972. Där har man infört Gross National Happiness istället för Gross National Product. Det finns visst en hel rörelse kring det här med Buddistiska rötter. Låter kul!
Det där perspektivet...tror du perspektivet var tydligare i en annan tid? Eller bättre..? Var man närmare livet när allt var en daglig kamp för överlevnad - tja kanske, eller i alla fall mer på gränsen till liv eller ickeliv. Torde inte vitsen vara att kunna växla perspektiv, och det är kanske där det finns en del att fundera på - och det borde väl egentligen vara lättare att koncentrera sig på det nu när jag inte måste hacka upp en markbit för hand för att sen svälta ihjäl likförbannat om skörden regnar bort. Därmed inte sagt att lite stilla jordbruksarbete kan bidra med intressanta tankar - hur kan jag mäta mina krafter med en maskrosplanta som envetet fortsätter att sticka upp i min grusgång trots att jag gång på gång försöker rycka upp den..
Nej, det var inte bättre när man levde på gränsen.
Jo växla perspektiv det är bra. Det är nog det jag är ute efter. Det var inte bättre förr. Men jag tror att vi behöver vara förankrade i någon slags livsupplevelse som ger oss en rot i tillvaron.
Men också att förstå sig själv som insatt i ett sammanhang och det kan ibland vara svårt att göra då man rusar på i ett ganska artificiellt samhälle som många lever i.
Och maskrosor kommer man aldrig att vinna över! Dom har större krafter än du och jag besitter! Eller nej, där överdrev jag
